Om pappaledighet - sex argument till varför du som pappa gynnas av att ta ut hälften av föräldraförsäkringen

Jag är i skrivande skull föräldraledig. Innan jag fick barn så tog jag ingen större notis om frågan uttag av föräldraförsäkring. Jag och min fru in spe delade på föräldradagarna i princip rakt av utan någon inbördes diskussion, och jag gick i någon slags naiv villfarelse om att "det är väl så folk gör nuförtiden och bra är väl det". Väl ute på fältet, på babysim, barnrytmik och barnvagnspromenader har jag insett att så är det inte alls. Jag har i många sammanhang varit den enda pappan.

I samtal med folk har både min bättre hälft och jag märkt att det finns en diskurs som fortfarande idag, 2017, utgår från att mamman kommer ta ut mer föräldraledighet. "Du börjar väl jobba efter jul?" tillfrågas min käresta som började jobba i september. Och motsvarande fast tvärtom antar folk när de frågar mig att "Du blir borta en termin eller?". Och jag får ett och annat höjt ögonbryn när jag så avspänt jag kan berättar att jag ska vara hemma hela läsåret.

Jag tror att lösningen på allt detta heter individuell föräldraförsäkring. Men vi är inte där än, och därför vill jag rikta mig till alla pappor och blivande pappor som lever i heterosexuella parförhållanden. Här är mina bästa argument för att dela lika på föräldraförsäkringen:



• Du får grym koll! Du förstår oftast vad ditt barn behöver. Du har koll på hur ditt barn gillar att leka, du har koll på mat- och sovvanor, du har koll på ungens klädstorlek. Du slipper känslan av att vara "second in command", en tämligen valhänt figur som blir delegerad uppgifter som det är underförstått att du egentligen inte gör lika bra men får utföra på nåder. I heterosexuella parförhållanden där kvinnan står för merparten av omsorg om barnen blir det ofta så. För dig är det inte en skön känsla att känna dig som en mindre vetande, inkompetent, och rentav barnslig person. Din partners känsla av att vara mer av din morsa än en jämlik partner gör inte heller direkt underverk för attraktionen.
  
  
• Ditt ekonomiska avbräck blir, åtminstone i procent, lika stort som din partners. Är det nåt som gynnar ert förhållande, så är det känslan av att det finns en jämvikt mellan er. Ni är likvärdiga livskamrater som delar såväl bördor som glädje. Ju mer din partner står i nån slags ekonomisk beroendeställning till dig, desto sämre kommer ert förhållande att fungera. Inget dödar en god relation så effektivt som känslan av makt-assymetri. Och om du tjänar mer än din partner, så kanske det i kronor och ören större ekonomiska avbräck som drabbar dig ändå är värt det, med tanke på ovanstående!
  
  
  
• Du lägger en god grund att bli en närvarande del i ditt barns liv, och det kommer både du och ditt barn må bra av. Motsatsen finns att ta del av i ett hjärtskärande avsnitt av Radiopsykologen, "Pappa på avstånd". En medelålders man ringer in och är förtvivlad, han har prioriterat karriär när barnen var små, och nu när hans barn är tonåringar är familjen en tajt gemenskap, men han är the odd one out. Samtalet tystnar vid matbordet när han försöker komma in.
  
  http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/774732?programid=3637
  
  
  
• Du får perspektiv på vad som är viktigt här i livet! Det må låta klyschigt, men det är sant. Att byta fokus från jobb och annat "viktigt" som hittills präglat ditt liv, och låta en annan liten person som du älskar mest av allt få spela huvudrollen, det är faktiskt rätt skönt.
  
  
  
• Du får hänga med i svängarna när en liten människa växer och utvecklas. Inne i pappabubblan blir till synes små skeenden plötsligt stora och betydelsefulla, och barns utveckling är verkligen grymt fascinerande! För att inte tala om känslan att få vara med och i grunden påverka en ny människa. "Jag ska lära honom allt jag kan"! (Nåja, det går nog ganska fort...)
  
  
  
• Du breddar din horisont och du passar in i fler sammanhang. Du lär dig att inte bara vara socialt gångbar på en arbetsplats, kanske med mestadels manliga arbetskamrater. Du kan sätta dig ner med ett gäng småbarnsmorsor och faktiskt vara en del av gemenskapen, för du fattar lingon (det såg konstigt ut i skrift, jag syftar inte på bär!) och you know the drill! Och ju fler sociala sammanhang du känner dig bekväm i desto rikare kommer ditt liv kännas, eller hur?

Nu måste jag sluta skriva och väcka sonen från hans förmiddagslur och fixa lunch. Sen ska vi ut och promenera och leka och förhoppningsvis få den härliga vårsolens glans att avspeglas på våra vinterbleka nunor. Så vi avslutar med lite slagord. Pappa, kräv din rätt! Kampen fortsätter!